Spårvagnsolyckor Sundbyberg

 
 
Under 50-talet i Sundbyberg så skedde
två större olyckor med spårvagnar ,
det är lätt att blanda i hop dom.
 
Bilden ovan visar ett trevagnssätt på linje 17 E som gick i extratrafik mellan Sundbyberg
och LM Ericsson i Midsommarkransen.
Den spårade ur i omkring 25 meter för att sedan stanna
framför porten på Vegagatan 16.
Spårvagnen gick inte att stoppa med varken hand
eller magnetbroms. Dock skadades ingen människa!
Och datumet var 2 April 1952.
Mycket snö i April ! 
 
Värre var det med den andra olyckan som skedde den 28/1 1955.
 
Tidningsurklippet är från den 29/1 men olyckan skedde den 28/1 i Sundbyberg.
 
Ett tåg på linje 15 lyckligtvis utan passagerare var på väg in mot Stockholm. 
I backen på Fredsgatan ökades hastigheten enormt och in i svängen mot
Vegagatan gick tåget ur spår och rände med våldsam kraft
mot stenbarriären kring Sundbybergsskolan gård. ( gamla Centralskolan )
 
Förarvagnen slog runt och vräktes över järnstaketet in på skolgården.
Konduktören Karl Åke Larsson omkom omedelbart.
Föraren Henry Eriksson och konduktören på den andra vagen skadades.
 
Fullt katastroflarm gick ut till brandkår och ambulans.
Orsaken till olyckan kan man inte säga något bestämt om.
Tåget skenade trots att bromsklossarna
var hårt åtdragna. Två skolflickor på gården klarade sig
med nöd och näppe från att krossas under förarvagnen.
 
Sundbybergsskolans många elever beredde polisen
mycket bekymmer i efterarbetet.
Gång på gång försökte dom komma intill
den förolyckade vagnen.
Polisen fick mota tillbaka dom
och när spårvägens räddningspersonal
började lyfta upp den krossade vagnen trängdes
vuxna och barn på så att polisen stod maktlös.
 
( Källor Expressen 2 April 1952 och DN 29/1 1955 )
 
/AC
 
 
spårvagnsolyckor i Sundbyberg
Bengt berggren

Var konduktör på sista vagnen, som kallades allmänt
V3 som arbetsnamn. Sa flera ggr till min far som också var förare På Råsundastationen. Aldrig händer något när jag jobbar. Hans kommentar när han kom hem var, "är Du nöjd nu." Det var allt han sa. Nämnde det aldrig mer. Inte en enda gång.
Var det psykologi möjligen ?

Svar: Hej!Tack för att vi fick ta del av din berättelse , måste ha varit tufft att uppleva detta! /AC
museetsblogg.se

Bengt Berggren

Har en syster och en bror, båda gick i Sundbybergsskolan de är födda systern 1918 och min bror 1921.
Beträffande olyckan var det ingen som kommenterade den.
Kanske av psykologiska skäl.
Min bror var den som körde första bussen (SJ) på linje 15, och jag körde sista ordinarie spårvägståget tur 4 linje 15.
Utöver detta var det ett jubileumståg, om man kalla det för jubileum.

Svar: Tack Bengt för att du fyller på med information. Intressant!!
museetsblogg.se