Ja allt detta kunde man få hjälp av ifrån fältskären Georg Hellström som gick bort 1935, han hade sin praktik på Sturegatan i Sundbyberg. Änkan Ruth Hellström berättar för Solna Sundbybergs tidning efter handlingar hon har funnit efter sin man att han var förmodlgen en av dom sista som fick erlägga examen som fältskär.
Han fick sin examen godkänd 5 mars 1897 efter att ha praktiserat hos Wassberg på G.a Kungsholmsbron. Yrket hade ganla anor och det var lätt att förstå, då det var knutet till det militära. Redan på 1500 talet kom befallning om att fältskären skulla följa med vid krigstillfälle. Dom hade inte så höga krav på sig som en läkare vid utbildning.
Han kunde lägga första förband, men det fanns dock begränsningar om det var för mycket på läkarnas område. Han var den lilla kirurgins utövare. Det fanns även en fältskär i Lilla Alby som jobbade mycket mot Ekmans snickerifabrik men öven mot allmänheten. Bland fältskär Hellströms papper fanns förordningar den äldsta från 1861. Där nämdes även "orgelnisterna" som hade skyldighet att verkställa vaccin mot smittkoppor. Kvinnor fick även utföra detta, barnmorskorna. I Wistrands läkarbok nytryck står följande beträffande åderlåtnimg, koppning.
Koppning är en operation som i anseende till den brist på blodiglar, vilken årligen synes tilltaga mer och mer nödvändig.Det räknas upp en hel del sjukdomar där åderlåtning är behövlig. "Jag minns från min barndom att min mor hade blodiglar i ett dricksglas med vatten, förmodligen för värk i munnen." berättas det.
Verktyg för koppning
Blodigeln användes förr till åderlåtning men dess popularitet avtog i slutet på 1800-talet samtidigt som åderlåtning tappade i status som medicinsk behandling.
I modern medicin används iglar i vissa fall för att rädda transplanterade kroppsdelar med dålig cirkulation. På grund av bristande venöst återflöde samlas blod i den transplanterade kroppsdelen vilket kan leda till komplikationer och vävnadsdöd. Iglar används för att transportera bort blodet tills det venösa återflödet hämtat sig. Igeln suger ut 5-15 milliliter blod, men på grund av de aktiva ämnena i igelns saliv kan ytterligare 20-50 milliliter sippra ut.
Iglar har på detta sätt räddat nästippar, öron, läppar och andra lemmar.
På grund av risk för blodsmitta destrueras iglar efter användning och ska inte återanvändas på flera patienter.
Blodiglar har i modern tid även använts för att minska svullnad vid åderbråck och som smärtlindrare vid knäledsartros. En svårighet med vetenskapliga studier på iglar är att placeboeffekten av igelbehandling är svårutredd ( Källa för text o bild Wikipedia )
Sundbybergs Museum vill redan nu tacka för lån av föremål från Medicinhistoriska Museet i Uppsala. Dom kommer att visas i vår kommande nya utställningsdel med premiär 11,12 och 13 Sepetember. Har ni vägarna förbi Uppsala passa på att besöka ett intressant museum med många spännande föremål inom medicinhistorien.
/AC
