Kulturmannen och Kulturtanten

 
Ingen har väl missat debatten om Kulturmannen som har pågått ett bra tag. Vem är han? Ebba Witt-Brattström kanske reder ut några av frågorna.
 

Så vem är han egentligen, kulturmannen? Säkert är det många där ute i stugorna som undrar om de är i farozonen vid det här laget. Liksom många säkert undrar om den de talar med (eller kanske lyssnar till snarare) råkar vara just en sådan där som det bråkas så mycket om, en riktig kultursideskulturman.

Vad karaktäriserar honom?

– Det är någon som lever av beundran och som utnyttjar sin maktposition. Förstås för att skaffa kvinnor, men det viktiga i min definition är att kulturmannen vidareför ett kulturarv som är maskulint kodat, och som struntar i att det finns ett kulturarv till som består av hundratals år av kvinnors skapande av litteratur, konst och så vidare. Man skapar en manlig genealogi och så sätter man sig själv på toppen och tänker att man står på den store Strindbergs axlar.

– Sedan talar kulturmannen bara om män, nämner bara manliga föregångare, läser bara manliga författare, manliga teoretiker. Han ser till att aldrig nämna kvinnor. Någon gång måste han ju göra det, men då gör han det i förbifarten, annars kör man med manliga filosofer, manliga samhällsbyggare, manliga ... En väldigt enahanda manslista. Då blir man en kulturman. Man blir det man äter, så att säga.

 

Ja skulle du ändå känna dig osäker så kommer här ett test ifrån www.politism.se

 

ÄR DU EN KULTURMAN?

1. Är du man? Cis och heterosexuell? JA / NEJ

2. Är det din förbannade plikt att låta världen ta del av din briljans? Du skaaapar naturligtvis. Annars hade du inte gjort det här testet. Men hur ser du på ditt eget skapande? Är det av en händelse större och viktigare än andras skapande? Låt säga att du befinner dig i ett socialt sammanhang, tar du då på dig det nödvändiga ansvaret att föra in alla samtal på just ditt skapande? Det hade varit synd om folk om de helt i onödan diskuterade andras, mindre viktiga, skapande. Stilleben föreställande fruktkorgar, eller vad det nu kan tänkas vara. JA / NEJ

3. Är du stor och bullrig? Bubblande? Du tycker inte bara det är kul att stå i centrum, du anser att det rubbar ordningen i universum om du inte gör det. Du är solen alla planeter kretsar runt. Du är alla festers nav. Det är ett smutsigt jobb, men någon måste underhålla massorna och säkerhetsställa att så mycket som möjligt i den omedelbara närheten handlar om dig. Ditt skratt får fönsterrutor att vibrera. För att förstärka din bullriga och bubblande personlighet brukar du ha på dig en intressant – kanske rentav mystisk – hatt. JA / NEJ

4. Kallar du alla kvinnor under trettio för flickor? Finns det ens kvinnor som är äldre? Om de existerar så hör de säkerligen till den där grå massan människor som du inte lägger märke till. Den ointressanta massan. Normisarna. Visst är de musor, flickorna? Hur hade ditt skapande sett ut utan dem? Hade det ens varit värt att skapa utan dem? Visst är flickor mystiska? Flickor ska helst stå i en dunkelt belyst skogsdunge. Kanske dansa lite för sig själva? Eller dricka vatten ur en bäck? När de inte är upptagna med sina skogsaktiviteter ska de helst sitta i ditt knä och kurra förtjust medan du berättar om dig själv. JA / NEJ

5. Omgärdas du konstant av aspirerande kulturmän? Det yngre gardet. De som storögt och stumt följer dig vart du än går. De som en dag kommer vara som du. Du skulle aldrig kalla dig själv för Jesus. Så klart. Det är en befängd tanke. Men visst är de lite som dina lärljungar? De kanske skrattar lite för högt åt dina skämt, visst, men det spelar ingen större roll. Det viktiga är att de är där och skrattar. Och beundrar. Vad hade du varit utan de aspirerande kulturmännen? Utöver en stor och viktig konstnär? Vem vet? JA / NEJ

6. Har du minst tre skilsmässor i bagaget? Du är inte dålig på kärlek. Tvärtom. Du är nästan för bra. Vem är du att neka folk din kärlek och briljans? Det finns en oerhörd mängd mystiska skogsråflickor där ute men bara en av dig. Äktenskap är lite som tänder. Först har du mjölktänder, och det är ju fint och bra. Men sedan kommer nya tänder som vill ta deras plats. Bättre tänder. Och det måste de ju få göra. Ingen vill ha dubbla tandrader. Den här liknelsen är briljant. Du är en äkta konstnär och du liknade just förhållanden vid mjölktänder, ditt förbannade geni. JA / NEJ

7. Tycker du feminismen gått för långt? Alltså, det är självklart inget du säger högt. Bara när du umgås med förtroliga. Andra kulturmän. Eller i en morgonsoffa på TV4. Av misstag på bakfyllan. Du är så klart uttalad feminist. Självklart. Men samtidigt är det ju svinjobbigt när de där unga kvinnliga skribenterna konstant försöker rucka på din av Gud givna position i kulturflocken. Man blir ju förbannad. Minst sagt. Tar deras mens aldrig slut? Lugna ner er, flickor! Kom och sitt i knät. JA / NEJ

8. Har du ett komplicerat förhållande till alkohol? Förlåt. Frågan är naturligtvis felställd. Har alkohol ett komplicerat förhållande till dig? Dras den till dig? Det är inte bara skogsråflickorna och lärljungarna som vill lära känna ditt innersta. Vinet behöver dig också. Rödvinet. Vad hade vinet varit om du inte drack det? Du ger det en funktion och i gengäld ger det dig ditt charmigt rödmosiga ansikte. Om vi ska vara ärliga så bättrar det på din redan strålande personlighet. Ger den den där extra finishen. Vinet är själens smink. Killsmink. JA / NEJ

9. Citerar du ofta dig själv? Alltså inte för att förhäva dig själv. Nej, absolut inte. Du gör det för framtiden. Har du bläddrat i en citatbok någon gång? Enbart lustiga kvickheter signerade Oscar Wilde. Han blickade inte ut i universum och låste upp dess mysterier. Han var inget annat än en skämtande forntidstwittrare. En onelinerfåne. Nej, du är bättre än Oscar Wilde, och det förtjänar världen att veta. För sin egen skull. JA / NEJ


FACIT:

Om du svarat JA 1-2 gånger: Nej, du är ingen kulturman. Ja, du är säkerligen en narcissist. Men det är alla. Ja, du behöver förmodligen jobba på ditt eget ego och din syn på andra människor. Men det behöver alla. Håll dig borta från kultursfären. Den är ett gift. Drick vin, låt inte vinet dricka dig. Bär hatt, men inte för stor. Bullra, men låt andra bullra med dig. Du kommer klara dig.

Om du svarat JA 3-4 gånger: Du befinner dig i gränslandet. Kanske är du en av de aspirerande kulturmännen? En lärljunge? Svävar du du ständigt kring en bullrig typ? Med hatt? Bryt kontakten med honom omedelbart. Avbryt genast studierna på teaterhögskolan och radera mappen på datorn där alla dina manuskript förvaras. Förresten, bränn datorn. Har du en stor hatt? Redan? Bränn den också. Bränn allt. Byt identitet och flytta till en ort som saknar bibliotek. Din enda kulturkonsumtion från och med nu är amerikanska TV-serier.

Om du svarat JA 5-9 gånger: Grattis. Du är en kulturman. Världen kretsar runt dig och ditt skapande. Det innebär ett enormt ansvar. With great power comes great responsibility, som någon så vist hävdade. Du är Dionysos. Du är Alfa och Omega. Du är John och Paul. Du är en idiot.

 

Men Kulturtanten då? Hon som får heta tant och han får heta man. Varför skulle det inte kunna vara Kulturgubbe och Kulturkvinna? Givetvis finns det ett litet test om man passar in här ifrån Göteborgs posten..

http://www.gp.se/kulturnoje/quizkulturnoje/1.730880 

 

Men hur är det med statistik på besökare när det gäller kultur evenemang? Martin Röshammar på DN visar på lite statistik.

Vilka det är som tar del av kultur i Sverige är inte alldeles lätt att ta reda på. Det en definitionsfråga (vad är kultur?) och samlad statistik saknas. Men hur man än går till väga blir bilden densamma: det är den så kallade kulturtanten som håller det svenska kulturlivet uppe. Så säger siffrorna, med ytterst få, och ganska förutsägbara, undantag. Det är kvinnor i olika åldrar som går på teater, dans, museer, bibliotek och besöker Bokmässan.

Den som studerar besökarstatistik från Dramaten och de båda stadsteatrarna i Stockholm och Göteborg får se att av Dramatens besökare är 72 procent kvinnor, motsvarande siffror på stadsteatrarna är 69 respektive 65 procent. Lika tydligt är det att det är det är kvinnor över 46 år och äldre som fyller bänkraderna.

Kulturtant? Check.

SOM-institutet på Göteborgs universitet undersöker regelbundet det svenska folkets vanor, intressen, åsikter och värderingar. Bland annat genomför de åt Kulturrådet en mätning av kulturvanorna. 2010, liksom alla andra år förresten, fick de tillfrågade svara på om de under året som gått besökt ett bibliotek, gått på musikal eller teater, klassisk konsert eller opera, balett eller dans, rock- eller popkonsert eller bio.

På alla områden var det fler kvinnor som tagit del av de olika kulturformerna.

Kulturtant? Check.

När Bokmässan i Göteborg frågade sina besökare visade det sig att 66 procent av branschgästerna var kvinnor och bland allmänheten var det 58 procent. De statliga museerna besöktes av 56 procent kvinnor förra året, Göteborgsoperan hade en kvinnlig dominans på 60 procent i sina salonger medan Dansens hus 2009 endast hade 30 procent män i publiken.

Kulturtant? Check. Check. Check. Check.

Hur och varför blev det så här? Vad betyder det för kulturen i Sverige att det är kvinnorna som fyller de olika kulturinstitutionerna? Skulle synen på kultur och kulturutövande vara annorlunda om männen dominerade?

Frågorna kommer snabbare än svaren, så jag tar kontakt med några tunga svenska kulturarbetare, två män och en kvinna. Varför dominerar kvinnorna?

 

Några få undantag finns i den kvinnliga kulturdominansen. Bland museerna lockar Armémuseum, Marinmuseum och Sjöhistoriska museet fler män än kvinnor och på Peace and love-festivalen i Borlänge är det fifty-fifty men annars är det tjejer, kvinnor och tanter som dominerar överallt.

Kulturrådets statistik visar till och med att kvinnor numera besöker rock- och popspelningar aningen oftare än män gör. Så har det inte varit tidigare, rocken har varit en manlig arena, både på och utanför scenen.

Men vad gör männen då? Sitter de och ser på ligamatcher, frågar sig Horace Engdahl och fortsätter:

– Eller så är de ute i naturen. Uppenbarligen gör de delvis något annat. Det gäller också den litterära världen. Det finns en del som verkar anse att det är lite fjolligt att läsa böcker och gå på teater. Sådana reaktioner har jag fått många gånger under min tid som kulturverksam. Hur blev det så där, undrar Horace Engdahl och konstaterar på att det måste föreligga en försummelse någonstans.

Det är fascinerande att se hur stort glappet annars är mellan publiken och utövarna. Litteraturen kan tjäna som exempel: En stor majoritet av läsarna är kvinnor, dessutom lär bilden förstärkas eftersom allt färre pojkar läser böcker. Men i Svenska Akademien sitter bara fem kvinnor, och bara sju av de 23 skönlitterära mottagarna av Augustpriset har varit kvinnor.

Ändå står publiken ut. Och fortsätter att komma.

En sak är säker: Sverige skulle vara ett bra mycket fattigare kulturland utan kvinnorna i publiken, utan sina kulturtanter.

Så vad säger man? Mitt förslag är: Tack.

Martin Röshammar

 
Hur som helst, skönt att ni finns alla där ute oavsett kön som kan uppskatta och njuta av kultur. Och alla ni kulturutövare som kan finnas för varandra !  / AC

 

 

bilder wikipedia commons