Valborg 2016

 
 
Museet stängt fredag den 29/4 från och med kl.12.00.
Vi öppnar åter tisdagen den 3/5 kl.10.00.
Trevlig Valborg från oss på museet
 
Olof Palme Tornparken 1973 
 
 
Valborg museet 2016

Dina minnen av Sundbyberg

 

I dag fotade jag detta fina konsthantverk som också kommer bli ett minne. Vad är historien bakom?
Do u still have a love? Eller ska det vara "Do u still have a hearth?" Får vi kanske aldrig veta ?

 
I dag hänger jag på Mathias uppmaning på Museets facebook där han  gärna vill att ni delar med er av bra minnen från Sundbyberg. Gå in och berätta på facebook.com/Sundbybergs-stadsmuseum.
 

"Sundbyberg är en av tre storstadskommuner nominerade till årets Superkommun! Otroligt roligt och hedrande att vårt tillväxtarbete uppmärksammas och lyfts fram.
Som framgår av nomineringen är inflyttningen till Sundbyberg hög och nya bostäder växer som svampar ur marken. Priset delas ut den 25 maj på Stora Samhällsgalan.(Text Mikael T Eriksson )"

"Nya bostäder växer som svampar ur marken"  Ja vi får väl sjunga,"jag vill bo i en svamp annars får jag kramp :) "

 
Nu när staden har blivit nominerad till Superkommun och staden växer och växer så måste det komma nyinflyttade hit som undrar över stadens själ. Det skapas av alla våra minnen tillsammans. Kanske har du äldre foton att lämna in till museet så kan vi kopiera dom och arkivera. Känner du att vill bli medlem i Sundbybergs hembygdsförening så finns info under fliken information om styrelsen.
 
 
Förtätning ja...Somliga menar att flyttar man til en stad så får man vara beredd att bo nära. Men hur nära, kan det skapa otrivsel? Eller är det jättecharmigt att ha ett transparent boende?
 
 
 
Det går framåt och vägen är klar för den som har kapital. Kvar på stationen blir kanske den som inte har råd att bo kvar i husen efter renoveringar och helt plötsligt "anses" allt vara som Hammarby Sjöstad. Måste det vara så?
 
 
 
En gång var allt nytt och fint för sin tid. Kan vi ta med något av det med oss i planeringen av Superkommunen.
Är trivsel underordnat att i stället få ut mesta möjliga på minsta yta?
 
 
 
Om man inte hörs i bruset så tystnar man till slut. Man låter det vara och stelnar...
 
 
Skönt att drömma sig bort en stund vid stadens lungor, det gröna och vid vatten. Någon har sagt att det finns inget som är rakt i naturen och att det i stället är ett mänskligt påfund. Precision och millimeterskärpa...
 
 
 
Får vi plats i superkommunen?
 
 
 
Tänk så många minnen folk måste ha i från Tornparken. Och allt är förseglat och bevarat av Tornet i regn som sol..
 
 
Berätta för oss om ditt Sundbyberg, det kärnfulla och inspirerande. Var rädd om dom dina vackra minnen bär dom varsamt intill dig och dela gärna med dig av det du vill för framtiden!
 
Samtliga foton från Sundbyberg av Ac
Dina minnen från Sundbyberg - foto ac

Hilma Ohlson minns sitt Sundbyberg

 
Året är 1971
 
"Sedan några år tillbaka har Sundbybergs och Solnas pensionärer fått tillfälle att vistas på ett semesterhem en gammal  gård, Valby i Håbo Tibble socken, Upplands Bro kommun. Huset är en ursprunglig byggnad till en lantegendom vackert belägen med utsikt över åker och äng, har rustats upp av nuvarande ägaren lantbrukaren Verner Eriksson, vilken även medverkat till att semesterhemmet har kommit till.
Under 14 dagar i taget sommartid kan inackoderingar för en billig erättning semestra där, en förmån som utnyttjas flitigt av pensionärerna från Solna och Sundbyberg. Det har varit fullt hus de senaste åren. Där träffar vi bland annat 80-åriga Hilma Ohlson infödd Sundbybergsbo, ungdomlig och pigg med gott minne som här ska berätta lite om sin hemstad.
 
- Visst är jag över 80 år säger fru Ohlson född 1890 fyller 82 år i September och jag har bott hela mitt liv i Sundbyberg. De första decennierna med många syskon och min mamma som blev tidigt änka på Rosengatan, nära det gamla Folkets hus. Det var andra tider då i samhället skall jag säga, mest små hus med trädgårdstäppor, mycket idylliskt. Fattigt var det också minns jag, mamma såg vi inte mycket till hon var ute på jobb jämt.
Slarviga var folk dessutom särskilt barnen fick dålig vård och tillsyn. Och många andra drack brännvinet som kostade 95 öre litern! En del kom med kaggar och mjölkflaskror och hämtade vid försäljningen. Men onyktra personer sågs inte ofta ute i alla fall egendomligt nog.
Någon ordnad fattigvård fanns inte, jag minns mamma talade med en myndig man med skägg. Vi barn var lite rädda för honom han hade lite med fattighjälp att göra..
- Ni kan nog klara er själva, sa han.
 
Spårvagnslinje existerade heller inte då och tågen stannade endast ett fåtal gånger om dagen. Man fick gå för det mesta, även mycket långa sträckor.
Jag gick i Sundbybergs folkskola den äldre, det blev flera nya sedan. En polis gick på gatorna, ja den var vi också lite rädda för. Det fanns naturligtvis rätt många affärer redan då i början på seklet. Eriksson på Landsvägen minns jag. Så var det dom många industrierna som fanns tidigt, Sieverts kallades inte kabelverk då. Märkligast var nog Nybergs verkstad. Han började med fotogenköken som sedan blev Primuskök. Själv omkom Nyberg i en explosion i verkstaden på Lidingö senare.
 
Det var klart att jag tidigt måste ut i arbete. Det var som nåtlerska då på Oscaria skofabrik som började i Sundbyberg. Nöjen var det inte så gott om. Visst fanns det dans förstås, på flera ställen innan Idrottplatsen dansbana kom till. En del hade ju båtar i Bällstaån, man gjorde utflykter till sjöss. I regel fick vi roa oss själva så gott det gick. Kända personer på den tiden var Patron Löfström förstås, som ägde nästan hela Sundbybergs mark och bodd på Sundbybergs gård. Och så var det borgmästaren "Slampen" Lindberg en trevlig man. Så var det ju Calle Fagerberg. Skakis kallades skulptören som gjor en hel del statyer i Sundbyberg. Så fanns ju skådespelaren Karin Carlsson-Kavlis pappa trädgårdsmästaren i Mariehäll, Rosttfria Andersson, Ruben i förnamn. Linkoln Blom som grundade Förstadsbladet kände jag något.
 
År 1927 gifte jag mig efter 10 års förlovning.  Min man var förare på 3:ans spårvagn i Stockholm, därefter länge på 15, Sundbybergslinjen: Bussarna nu är inte alls lika trevliga, tycker vi gamla. Något av det forna samhället försvann liksom när spårvagnen kom bort.
Minns även när Sundbyberg blev stad 1928, vi fortsatte att bo där min man och jag på flera ställen. Ja kanske den enda plats där jag kan tänka mig att bo på. Och nu sedan jag är ensam så trivs jag lika bra då höghus och stora industrier kommit till. Den har charm staden Sundbyberg ska jag säga. Inte underligt att Olrog har skrivit en visa om stan, säger till slut fru Ohlson.
- Jo tillägger hon skriv också att vi trivs på Vallby gård att husmor Maj Vesterberg är alldeles utmärkt och fröken Karin blivande terapeut är förtjusande rar. " ( Text Solna Sundbybergs tidning 1971)
 

 
Sundbyberg ger nu möjligheter mot kostnad för pensionärer att åka på seniorkollo till Väddö folkhögskola http://dev.sundbybergsnytt.se/dags-att-boka-plats-seniorkollo/
 
/Ac
Minns sitt Sundbyberg, Valby gård 1971

Skilsmässa runt sekelskiftet 1900 Sundbyberg

 Bild wikimedia commons; bröllop Uppland 1898 ( Bild hör ej i hop med text )
 
Att skilja sig är nog sällan enkelt. Vi vet sedan tidigare att Sundbyberg brukar toppa i skilsmässostatistik.
 
I Arjeplogs kommun varar äktenskapen i genomsnitt över 18 år. I Sundbyberg, där äktenskapen är som kortast, skiljer sig par i genomsnitt efter 8,7 år, enligt Statistiska centralbyråns siffror för åren 2007-2011. De kortaste äktenskapen finns i Stockholms län där benägenheten att skilja sig är högre än i övriga riket. Samma gäller även Malmö och Göteborg. Bland länen var det par i Jönköpings län som hade lägst benägenhet att skilja sig.
( källa Svt )
 

 
 
Engeström mot Engeström - skilsmässomål i Rådhusrätten 1882
1882 bestämde sig Oscar Engeström för att stämma sin hustru Amalia och begära skilsmässa. Så här står det i stämningsansökan:

 

”Sedan sig visat, det sådana stridigheter och osämja uppstått mellan mig och min hustru Amalia Emerentia Engeström, att vidare äktenskaplig sammanlefnad är omöjlig trots erhållna varningar, finner jag mig föranlåten anhålla om laga kallelse och stämning å bemälda min hustru under yrkande att varda från henne i äktenskapet skild till säng och säte på ett års tid, fri och öppen talan förbehålles. Stockholm den 22 mars 1882
Göthe Oscar Engeström”

Av det bifogade protokollet från kyrkorådet framgår bland annat att mannen Engeström inte tycker sig kunna enas med hustrun om sonens uppfostran. Med anledning av mannens stämning lämnar hustrun Amalia Engeström in en inlaga där hon berättar om hur hon ser på deras liv tillsammans:

”År 1864 gifte vi oss med hvarandra. Wi lefde i små omständigheter, men genom förenade bemödanden och träget arbete drogo vi oss fram. År 1868 begåfvo vi oss till Amerika, men vände tillbaka derifrån år 1870, hvarefter jag öppnade en tobakshandel, som jag ensam skötte i tio år jemte vårt hushåll utan biträde.

År 1880 upphörde jag härmed. Under tiden hade våra ekonomiska omständigheter förbättrats.

Vi hafva två barn tillsammans, en dotter Judith Oscara, född i Stockholm 1865, och en son Göthe Birger, född i Amerika 1869.

Under de många år jag och min man lefvat tillsammans under träget, ömsesidigt arbete, hafva vi städse varit lyckliga och nöjda och denna lycka och förnöjsamhet har ökats genom den glädje våra välartade barn skänkt oss. Städse har min man, som funnit sig väl i hemmet med mig och barna, uttalat sin belåtenhet, ja slösat beröm på mig för min arbetsamhet och det sätt, på hvilket jag uppfyllde mina pligter som mor och maka, och något kif eller någon osämja har aldrig rådt mellan oss. Jag bilägger intyg af aktade personer om vår sammanlefnad.

Ofvannämnde lyckliga förhållande fortfor [till] för icke så länge sedan, då min man helt hastigt den 14 maj 1881 flyttade från mig och barn, hvarefter hans förut visade vänlighet och godhet mot oss förändrats. Så förståndigade han mig, att den 1 april detta år flytta från staden till Sundbyberg, utan hänsyn till, att det medförde både kostnader och olägenheter för vår gosse, som går i skola i Stockholm och för vår dotter, som derigenom förhindras att antaga någon passande anställning i handel, såsom hon förut haft, ehuru mot ringa aflöning, då hon ännu är ung.

Jag förnekar, att någon osämja och några otidigheter i vår sammanlefnad egt rum. Min man har utan allt skäl lemnat mig och barn af en nyck, för en flyktig böjelse, och jag bestrider att skiljas från honom, då några sådana omständigheter ej emellan oss förekommit, som kunna gifva någon anledning härtill. Wäl hafva vi, på hans begäran, undergått varningar hos presterskapet, men dessa sakna all betydelse, då någon grund för dessa varningar ej finnes annat än min mans nu påkomna önskan att vinna skiljsmessa med mig.

Skulle emellertid, oaktadt mitt bestridande Rätten pröfva lagligt att bevilja den sökta skillnaden till säng och säte på ett år, så får jag framställa följande anspråk, mindre för min egen, än för mina barns skull.

Då det för mig och för mina barn är mycket svårt att bo qvar vid Sundbyberg samt dessutom kostsamt för fram- och återresa dagligen för min son från Stockholm till Sundbyberg och min dotter, derest hon skulle vinna någon anställning i handel i Stockholm, samt jag sjelf derigenom urståndsättes att förtjena något genom egen verksamhet, så fordrar jag att få återflytta till Stockholm, samt att min man för det år skilnaden till säng och säte varar måtte i hyresbidrag utgifva sexhundra/600 kronor och derjemte ett månadtligt underhåll af 100 kronor för mig och de båda barnen, som ej kan anses för högt, då vår son är till den ålder kommen, att hans uppfostran kräfver mera än förut; anhållande jag att man måtte lämna säker garanti eller borgen för att nämnda hyresbelopp och underhåll ordentligt betalas.

Derjemte får jag yrka att få behålla möbler och öfriga effekter af vårt bo, som jag nu innehar och som finnes i min bostad vid Sundbyberg.

Stockholm den 18 april 1882. ( Stockholmskällan )

 

Oj, inte lätt hon hamnade i Sundbyberg, vill du veta mer om hur det gick för dom? Vilken process, och var man inte speciellt skrivkunnig så var det nog bekymmersamt i det här läget. http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=24458

Hur Oscar Engeström svarade på hustruns inlaga, och vad mer som låg bakom makens stämningsansökan kan du läsa i det handskrivna protokollet och bilagorna till rätten. Bland de totalt 27 bilagorna finns flera vittnesmål som berättar om hur de upplevt makarna Engeströms relation. Domstolen hanterar även frågan om vårdnaden av parets två barn. Alla handlingar i rättsfallet finns samlade här i en pdf på 66 sidor. Utslaget i målet hittar du på sidorna 13 och 14.

 foto ac
 

Antalet skilsmässor i Sverige ökade med 15 gånger 1900-talet. Och från att vara vanligast bland höginkomsttagare i början av nittonhundratalet är skilsmässorna numera vanligast bland låginkomsttagare. Det visar en avhandling som läggs fram idag vid Umeå Universitet.

Avhandlingens författare förklarar förändringarna med ökad jämställdhet i samhället, men också med barnbidrag och gratis skolmat. Sandström har studerat vilken samhällsgrupp de som skiljt sig tillhört och hur deras övriga situation har påverkat dem. Den slutsats som Sandström drar är att faktorer som gratis skolmat och allmänt barnbidrag har gjort samhället mer jämlikt och på så sätt har människor blivit mindre beroende av sina äktenskap för sin försörjning. Det har ocskå visat sig att det är kvinnorna som i störst utsträckning tagit initiativ till skilsmässorna på senare tid. ( Text Niks Ekblad, Sveriges radio )

 

 

Sverige stadgade visserligen 1734 års lag att staten istället för kyrkan skulle besluta i sådana ärenden, men det förblev ändå länge nästan ogörligt att upplösa ett äktenskap. Däremot förändrades vigselformuläret i 1811 års kyrkohandbok på ett intressant sätt; kvinnan skulle inte längre vara ”undergiven” sin man, utan ”tillgiven”. Man och kvinna skulle inte längre bli till ”ett kött”, utan förbli två individer, även i det äkta ståndet. Tilläggas kan att den ursprungliga formuleringen återtogs inom kort.

För arbetarklassens kvinnor gällde att de också måste ta fullt ansvar för hem och barn, men att de oftast samtidigt måste yrkesarbeta, eftersom mannens lön inte räckte till. Detta blev ett argument för den tidiga fackföreningsrörelsen gentemot arbetsgivarna: en karl måste ju tjäna så pass att han kan försörja sin familj. Inom de lägre samhällsklasserna hörde inte heller bröllop till vanligheterna. Vid förra sekelskiftet flyttade de flesta ihop utan vigsel, en samlevnadsform som var så vanlig i huvudstaden att den kallades ”Stockholmsäktenskap”. Det innebar förstås också en påtaglig ökning av antalet utomäktenskapliga barn.( text popuär histora )

/Ac

Skilsmässa sekelskiftet 1900 Sundbyberg