Sundbybergs stadsmuseum

 

 

 

 

Ragnar tillhör knappast den sorten som kallar sig "hoppjerka". Han jobbade på samma speditionsfirma från ungdomen fram till pensioneringen och han har också bott på i samma hyreslägenhet på Esplanaden 20 sedan 1912.

-Jag är faktiskt född på samma plats. Först bodde vi i den trävilla som tidigare fanns på samma tomt. Men den brann ner julen 1911, berättar Ragnar..

-Pappa som var byggnadssnickare var sedan med och och byggde det nuvarande stenhuset som stod klart i oktober 1912. Rganar bor sedan länge ensam -föräldrarna dog för många år sedan -och även tjejen som han säger är numera borta. De var i övrigt vad man i dag säger "särbo" dvs de hade varsin lägenhet. Hon på Söder och han i Sundbyberg.

 

Ska Ragnar säga något positivt om övriga Stockholmsområdet utanför Sundbyberg är det främst Söder han vill framhålla.

-Söder påminner faktiskt en aning om Sundbyberg, lite samma atmosfär säger Ragnar. Annars nöjer han sig mest med "Sumpan". Jag behöver inte åka in till Stockholm. Här finns allt jag behöver när det gäller affärer och service. Det är nära till altt. Och när jag går ut träffar jag folk som jag känner. Vi har behållt lite av småstadskänslan här.

Men har då Sundbyberg inte förändrats sedan du var ung?

-Det är klart, men det har ju hela samhället gjort.

 

-Förr dominerade fabrikerna i hela Sundbyberg. Man hörde fabrikspipan på Sieverts Kabelverk på morgonen och till lunch då gick man hem i blåstället och käkade. Men numera är det ju data som gäller på Sieverts konstaterar Ragnar. Han har hela livet varit en föreningsmänniska om än inte som de stora elefanterna som synts mest, snarare en gräsrot i det lite tysta. Abf och hembygdsföreningen tillhör de föreningar som engagerar Ragnar mest för närvarande Sundbybergs Idrottsklubb som han har varit trogen sedan han var grabb. Engagemanget i hyresgäströrelsen är också av gammalt datum. För Ragnar var framför allt 50-60 talen en intensiv period. Det var innan det fanns anställd personal ute på avdelningarna. De förtroendevalda höll expeditionen öppen vissa kvällar; medlemmarna kunde inte komma dit med sina problem.

 

-Det var mycket skärmytslingar med värdarna när det gällde reparationer minns Ragnar.

Man gick runt och tog upp medlemsavgiften och värvade nya medlemmar. Ragnar satt i avdelningsstyrelsen som sekreterare och deltog vid många hyresförhandlingar under åren.

Just frågan om hyrorna tycker Ragnar är minst lika aktuell i dag. 

-På 30 talet kostade den här lägenheten lite mer än 30 kr i månaden och nu är vi uppe i en bra bit över 3000 kr i månaden. Även om det kanske inte går att jämföra på det viset så har ju hyrorna stigit med en svindlande fart de senaste åren, konstaterar Ragnar Larsson.

 

 

 

 

Fastigheten Asa som brann 1911.

Pojken på bilden heter Oscar Nohlberg, 6 år. Han står i början av Vegagatan och bakom honom finns Esplanaden och året är 1900

 

 

Esplanaden 20 hade på tjugo och trettiotalet bland husets hyresgäster, mjölkcentralens mejeribod tillsammans med Styrbergs livsmedel och hans efterträdare John Järlund. Här bodde även "Ragge".Larsson som bodde i det första huset Asa som brann 1911 med sina föräldrar. Men dom flyttade sedan in i det nya hyreshuset Asa som byggdes 1912.

 

Esplanaden 20 i dag med AP Löfströms staty som blickar ut över staden. Samma hus som byggdes 1912.