Sundbybergs stadsmuseum - Skilsmässa runt sekelskiftet 1900 Sundbyberg

Skilsmässa runt sekelskiftet 1900 Sundbyberg

 Bild wikimedia commons; bröllop Uppland 1898 ( Bild hör ej i hop med text )
 
Att skilja sig är nog sällan enkelt. Vi vet sedan tidigare att Sundbyberg brukar toppa i skilsmässostatistik.
 
I Arjeplogs kommun varar äktenskapen i genomsnitt över 18 år. I Sundbyberg, där äktenskapen är som kortast, skiljer sig par i genomsnitt efter 8,7 år, enligt Statistiska centralbyråns siffror för åren 2007-2011. De kortaste äktenskapen finns i Stockholms län där benägenheten att skilja sig är högre än i övriga riket. Samma gäller även Malmö och Göteborg. Bland länen var det par i Jönköpings län som hade lägst benägenhet att skilja sig.
( källa Svt )
 

 
 
Engeström mot Engeström - skilsmässomål i Rådhusrätten 1882
1882 bestämde sig Oscar Engeström för att stämma sin hustru Amalia och begära skilsmässa. Så här står det i stämningsansökan:

 

”Sedan sig visat, det sådana stridigheter och osämja uppstått mellan mig och min hustru Amalia Emerentia Engeström, att vidare äktenskaplig sammanlefnad är omöjlig trots erhållna varningar, finner jag mig föranlåten anhålla om laga kallelse och stämning å bemälda min hustru under yrkande att varda från henne i äktenskapet skild till säng och säte på ett års tid, fri och öppen talan förbehålles. Stockholm den 22 mars 1882
Göthe Oscar Engeström”

Av det bifogade protokollet från kyrkorådet framgår bland annat att mannen Engeström inte tycker sig kunna enas med hustrun om sonens uppfostran. Med anledning av mannens stämning lämnar hustrun Amalia Engeström in en inlaga där hon berättar om hur hon ser på deras liv tillsammans:

”År 1864 gifte vi oss med hvarandra. Wi lefde i små omständigheter, men genom förenade bemödanden och träget arbete drogo vi oss fram. År 1868 begåfvo vi oss till Amerika, men vände tillbaka derifrån år 1870, hvarefter jag öppnade en tobakshandel, som jag ensam skötte i tio år jemte vårt hushåll utan biträde.

År 1880 upphörde jag härmed. Under tiden hade våra ekonomiska omständigheter förbättrats.

Vi hafva två barn tillsammans, en dotter Judith Oscara, född i Stockholm 1865, och en son Göthe Birger, född i Amerika 1869.

Under de många år jag och min man lefvat tillsammans under träget, ömsesidigt arbete, hafva vi städse varit lyckliga och nöjda och denna lycka och förnöjsamhet har ökats genom den glädje våra välartade barn skänkt oss. Städse har min man, som funnit sig väl i hemmet med mig och barna, uttalat sin belåtenhet, ja slösat beröm på mig för min arbetsamhet och det sätt, på hvilket jag uppfyllde mina pligter som mor och maka, och något kif eller någon osämja har aldrig rådt mellan oss. Jag bilägger intyg af aktade personer om vår sammanlefnad.

Ofvannämnde lyckliga förhållande fortfor [till] för icke så länge sedan, då min man helt hastigt den 14 maj 1881 flyttade från mig och barn, hvarefter hans förut visade vänlighet och godhet mot oss förändrats. Så förståndigade han mig, att den 1 april detta år flytta från staden till Sundbyberg, utan hänsyn till, att det medförde både kostnader och olägenheter för vår gosse, som går i skola i Stockholm och för vår dotter, som derigenom förhindras att antaga någon passande anställning i handel, såsom hon förut haft, ehuru mot ringa aflöning, då hon ännu är ung.

Jag förnekar, att någon osämja och några otidigheter i vår sammanlefnad egt rum. Min man har utan allt skäl lemnat mig och barn af en nyck, för en flyktig böjelse, och jag bestrider att skiljas från honom, då några sådana omständigheter ej emellan oss förekommit, som kunna gifva någon anledning härtill. Wäl hafva vi, på hans begäran, undergått varningar hos presterskapet, men dessa sakna all betydelse, då någon grund för dessa varningar ej finnes annat än min mans nu påkomna önskan att vinna skiljsmessa med mig.

Skulle emellertid, oaktadt mitt bestridande Rätten pröfva lagligt att bevilja den sökta skillnaden till säng och säte på ett år, så får jag framställa följande anspråk, mindre för min egen, än för mina barns skull.

Då det för mig och för mina barn är mycket svårt att bo qvar vid Sundbyberg samt dessutom kostsamt för fram- och återresa dagligen för min son från Stockholm till Sundbyberg och min dotter, derest hon skulle vinna någon anställning i handel i Stockholm, samt jag sjelf derigenom urståndsättes att förtjena något genom egen verksamhet, så fordrar jag att få återflytta till Stockholm, samt att min man för det år skilnaden till säng och säte varar måtte i hyresbidrag utgifva sexhundra/600 kronor och derjemte ett månadtligt underhåll af 100 kronor för mig och de båda barnen, som ej kan anses för högt, då vår son är till den ålder kommen, att hans uppfostran kräfver mera än förut; anhållande jag att man måtte lämna säker garanti eller borgen för att nämnda hyresbelopp och underhåll ordentligt betalas.

Derjemte får jag yrka att få behålla möbler och öfriga effekter af vårt bo, som jag nu innehar och som finnes i min bostad vid Sundbyberg.

Stockholm den 18 april 1882. ( Stockholmskällan )

 

Oj, inte lätt hon hamnade i Sundbyberg, vill du veta mer om hur det gick för dom? Vilken process, och var man inte speciellt skrivkunnig så var det nog bekymmersamt i det här läget. http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=24458

Hur Oscar Engeström svarade på hustruns inlaga, och vad mer som låg bakom makens stämningsansökan kan du läsa i det handskrivna protokollet och bilagorna till rätten. Bland de totalt 27 bilagorna finns flera vittnesmål som berättar om hur de upplevt makarna Engeströms relation. Domstolen hanterar även frågan om vårdnaden av parets två barn. Alla handlingar i rättsfallet finns samlade här i en pdf på 66 sidor. Utslaget i målet hittar du på sidorna 13 och 14.

 foto ac
 

Antalet skilsmässor i Sverige ökade med 15 gånger 1900-talet. Och från att vara vanligast bland höginkomsttagare i början av nittonhundratalet är skilsmässorna numera vanligast bland låginkomsttagare. Det visar en avhandling som läggs fram idag vid Umeå Universitet.

Avhandlingens författare förklarar förändringarna med ökad jämställdhet i samhället, men också med barnbidrag och gratis skolmat. Sandström har studerat vilken samhällsgrupp de som skiljt sig tillhört och hur deras övriga situation har påverkat dem. Den slutsats som Sandström drar är att faktorer som gratis skolmat och allmänt barnbidrag har gjort samhället mer jämlikt och på så sätt har människor blivit mindre beroende av sina äktenskap för sin försörjning. Det har ocskå visat sig att det är kvinnorna som i störst utsträckning tagit initiativ till skilsmässorna på senare tid. ( Text Niks Ekblad, Sveriges radio )

 

 

Sverige stadgade visserligen 1734 års lag att staten istället för kyrkan skulle besluta i sådana ärenden, men det förblev ändå länge nästan ogörligt att upplösa ett äktenskap. Däremot förändrades vigselformuläret i 1811 års kyrkohandbok på ett intressant sätt; kvinnan skulle inte längre vara ”undergiven” sin man, utan ”tillgiven”. Man och kvinna skulle inte längre bli till ”ett kött”, utan förbli två individer, även i det äkta ståndet. Tilläggas kan att den ursprungliga formuleringen återtogs inom kort.

För arbetarklassens kvinnor gällde att de också måste ta fullt ansvar för hem och barn, men att de oftast samtidigt måste yrkesarbeta, eftersom mannens lön inte räckte till. Detta blev ett argument för den tidiga fackföreningsrörelsen gentemot arbetsgivarna: en karl måste ju tjäna så pass att han kan försörja sin familj. Inom de lägre samhällsklasserna hörde inte heller bröllop till vanligheterna. Vid förra sekelskiftet flyttade de flesta ihop utan vigsel, en samlevnadsform som var så vanlig i huvudstaden att den kallades ”Stockholmsäktenskap”. Det innebar förstås också en påtaglig ökning av antalet utomäktenskapliga barn.( text popuär histora )

/Ac

Skilsmässa sekelskiftet 1900 Sundbyberg