Denna gång beger vi oss till vår grannkommun Solna och året är 1969, vi besöker ett Hagalund som är på väg att förändras och nästan allt ska rivas. Urinvånarna anser att Solna utan Hagalund är som en människa utan själ! Olle Olsson-Hagalund, konstnär bor ännu kvar i sin morfars hus där han föddes för 66 år sedan. Och det är här han vill leva.
"Allt som är vackert måste mogna långsamt"
I kvarteret Odin finns snickare Brolins välbyggda borg av trä i det huset är Olle Olsson-Hagalund född 1904 och i den sängen sover han i numera. Han har bott i huset i hela sitt liv. Brolin var hans morfar. Olsson bodde i övervåningen.
"Felet är att jag lever"
Bara de lugnar sig ska jag hjäpa till på den fronten. Här slits ju hjärtat ur folk, det känns som man är andligen uppluckrad. Det här är min borg, jag är född här och vågar knappt lämna huset. För kanske är det borta när jag kommer tillbaka. Husen häromkring skalades bort på några timmar. Damm molnen bara vällde. De var värre än smogen. Städer skapas ju numera vid skrivbordet, men förändringar ska ske på ett naturligt sätt. Här kommer människorna bli andligt stympade. De får inget fotfäste .Allt som är vackert ska mogna långsamt.
Olle Olsson-Hagalund för oss runt i detta sagohus. Det är precis lika märkligt och går precis lika djupt in i en som Carl Larssons Sundborn. Inredningen är 1800- tals rokoko, morfars ungkarlsoffa, bord, stolar och porslinshundar som morfar och mostrar skaffat. En golvklocka hörs genom hela huset som ett hjärta.
Snart lever Hagalund bara kvar i mitt namn. Jag la till Hagalund i mitt efternamn bara för att folk skämdes över stadsdelen. Tavlorna kan jag inte göra mig av med nu när källan till allt som jag målat har försvunnit. "Kärleken mellan människor har kommit på undantag. Kärleken är det viktigaste. Kärlek och glädje och att ha tid för varandra."
Jag målar inte längre fortsätter han. Jag har inte målat något på en längre tid. Kärleken och vänligheten har försvunnit. Jag måste måla vänligheten det fina. Det gjorde inget om de rev bara de byggde människovänligt. Mig får de aldrig att flytta!
Fritt citerat från Solna Sundbybergs Tidning 1969
Och hur gick det sedan med gamla Hagalund, Olle Olssons hus blev kvar och några fåtal hus till...
Hagalund grundades som förstad till Stockholm längs Norra stambanan och var municipalsamhälle under namnet (Nya) Hagalund i Solna landskommun från 29 september 1899 till nyåret 1943, då det gick upp i den nybildade Solna stad. Den gamla trähusbebyggelsen uppfattades av somliga som en kåkstad och revs nästan helt och hållet på 1960-talet, men är förevigad inte minst i konstnären Olle Olssons målningar och i fotografen Björn Breitholtz bilder i boken Hagalund - ett svunnet 50-tal. Olle Olsson var född och bodde i Hagalund hela sitt liv. Han signerade sina tavlor med namnet Olle Olsson Hagalund.
Namnet Hagalund sägs ha sin härstamning efter torpet Haglund, som sen blev Hagalund, kanske för att det påminde om det mer kungliga Haga slott i närheten. Torpet ägdes av en liten gumma, som sålde kaffe till blåbärsplockande stockholmare.
Hagalund med dess varierade bebyggelse.
Nya Hagalund började byggas omkring 1890, samtidigt som Stockholm började växa och många människor bodde väldigt trångt, började man sälja tomter i Hagalund i Solna socken. Här fanns då egentligen bara ängar och blåbärsskogar, samt ett värdshus, och det var runt detta värdshus som byggnationen startade. På mark som tidigare hört till godset Övre Frösunda.
Marken utannonserades i dagspressen och de som svarade på annonserna och köpte tomter var hantverkare, till exempel snickare, murare, glasmästare, målare eller plåtslagare. Olle Olssons morfar, snickaren Carl Brolin, var en av de första som tilldelades en tomt, i kvarteret Odin. Det som var lockande var att man här inte behövde bygga dyra stenhus, man fick lägga papp i stället för plåt på taket och var och en fick bestämma husets form, färg och annat. Friheten var stor och det blev många rikt smyckade verandor, med lövsågerier och kanske till och med en tornspira, sådana fanns ju på Stora Frösunda. En trädgårdstäppa, ett rött fint staket och kanske ett lusthus fullbordade bygget.
Efter några år fick Hagalund sitt första stationshus och åtta år senare 1903 byggdes en ny station och godsmagasin. Baptistkyrkan (tidigare Simeonskapellet) i Hagalund låg fram till 1968 vid Björkgatan 2.
I slutet av 1960-talet beslutade Solna stadsfullmäktige att bebyggelsen skulle rivas, och ersättas med flerfamiljshus. Idag återstår endast ett fåtal hus, bland andra Carl Bolins hus i kvarteret Odin där Olle Olsson bodde tills han dog 1972. Idag är Olle Olsson-huset museum, med minnen från Gamla Hagalund.
Källa wikipedia
Just nu pågår en utställning med Olle Olssons motiv på Sven-Harrys konstmuseum. Slutar dock 7 feb 2016
http://www.sven-harrys.se/sv/utforska/konsthallen/olle-olsson-hagalund/om-utstallningen
/AC
