När fyra kronor var dyrt för månadskortet
Det kan sägas att Sundbybergs moderna historia startade med järnvägen. Med den kom förutsättningarna för uppbyggnad och utveckling av dagens samhälle.
Efter att ingenjören Nils Ericson (äldre bror till uppfinnaren John Ericsson) lagt Västra Stambanan söder om Mälaren fanns starka önskemålen om järnväg från både allmänhet och enskilda intressen i Stockholm och Västmanland. Fram till 1871 hade dessa önskemål inte uppfyllts, men då bildades det privata järnvägsbolaget Stockholm-Westerås-Bergslagens Jernvegar, SWB, och den så kallade Bergslagsbanan (nuvarande Mälarbanan) färdigställdes. Sundbybergs grundare AP Löfström, ägare till Sundbybergs gård, arbetade hårt för att järnvägen skulle gå genom staden.
Den 12 december 1876 invigdes banan av Oscar II och den 15 december gick första reguljärturen.
Vykort från 1904.
Järnvägsanställda framför stationshuset 1905.
Antalet resande ökade raskt och behovet av ett stationshus blev akut och AP Löfström lät bygga det första 1877. Han var diplomatisk och lät bygga stationen på just den platsen för att blidka C Humble, ägare till Alby gård, som ville ha den mer åt Solnahållet till. Huset byggdes av timmer, men fick utvändig panel först flera år senare.
I stationshuset huserade stinsen Ågren, som sades vara en hård men rättvis man. Ågren var även ordförande i fattigvårdsstyrelsen.
Loket Sundbyberg, det första lokaltåget mellan Centralstationen och Sundbyberg. Förare är lokomotivmästaren G Aldén och eldare är A Rindforth.
Turtätheten var det lite si och så med och de ansvariga på järnvägsbolaget SWB var inte lätta att övertala. När AP Löfström och C Humble skänkte ett extra lok till järnvägen utökades turerna dock.
Loket hette (förstås) Sundbyberg, men kom i folkmun att kallas Nya Testamentet eller Lilla Katekesen eftersom Löfström och Humble var kända som varmt religiösa. Ibland kopplades en gammal postvagn till som extravagn och fick då heta Långkatekesen. Den blev omtalad som ”vagnen man kunde ha riktigt roligt i”. Det lilla ekipaget var utsatt av väder och vind och det kunde hända att passagerarna om vintern fick gå av och skjuta på.
Stationsområdet efter ett skyfall. Den "berömda" Sundbybergsleran...
Alla hade inte råd med de fyra kronor som en månadsbiljett kostade utan fick promenera till Stockholm. För att slippa de på den tiden leriga Sundbybergsgatorna kunde man på stationen köpa en ”gångbiljett”. Den gav innehavaren rätt att vandra på syllarna (!) och mellan Sundbyberg och Stockholm kostade den tre kronor per år.
De nya, goda kommunikationerna möjliggjorde industrins ankomst och förändrade förutsättningarna för Sundbyberg att bli Stockholms första förstad. Redan 1880 sågs dock tydliga tecken på att Sundbyberg inte skulle förbli en förstad utan en alldeles egen och självständig industristad.
Järnvägsstationen 1950.
Stationsinteriör 1958. Du har väl köpt snälltågsbiljett?
Det välkända lilla gröna stationshuset fick så småningom stryka på foten och 1960 stod det nya färdigt och blev känt som Sveriges största och modernaste stationshus. Sveriges minsta stad fick alltså Sveriges största stationshus.
Den gamla anrika stationsbyggnaden från 1877 monterades ned 1964 och fraktades bort.
Viktiga årtal
1876 – Järnvägen invigs.
1877 – AP Löfström bygger första stationshuset.
1879-1880 – AP Löfström och C Humble skänker loket Sundbyberg till järnvägsbolaget SWB. Turtätheten ökar.
1881 – Lokaltågen får värmeledning.
1891 – Priserna sänks efter skrivelse från Sundbybergsbor.
1892 – 1:a klass slopas.
1900 – Norra Station anläggs.
1908 – Dubbelspår till Spånga.
1945 – SJ tar över.
1960 – Nya stationen invigs.
1968 – Pendeltågen kom.
1997 – Nya Mälarbanan invigs.
Text och bearbetning: Maria Lindström
Tänk på att bilderna tillhör Sundbybergs stadsmuseum och inte får användas utan tillstånd.