Glöggmingel

På självaste Luciadagen hade vi årets glöggmingel här på museet med nära och kära, gamla och nya medarbetare, lussebullar och givetvis pepparkakor och glögg!
 
Vi passar också på att önska våra samarbetspartners under året en riktigt God Jul!
 
Godsaker var det ingen nöd på.
 
 
Junior med sällskap.
 
 
Azhar och Jenny väntar på tomten.
 
 
Azhar - vår egen Lucia.
 
 
Olle hade fixat och donat inför fikat.
 
 
 
Text och bild: Jenny Stål

Utbilda vår framtid!

Nu har den gått av stapeln igen, veckan vi har för sjundeklassare från Ängskolan där vi utbildar eleverna i stadsbyggnad och historia. Till skillnad från tidigare år så inledde vi i år ett samarbete med kommunen då de är en av de stora byggnadsaktörerna i nästan alla projekt fram till 2030. Så vi bjöd in kommunen som fick informera om den framtida stadsplaneringen och samhällsutvecklingen i Sundbyberg.

Fredrik Holmgren från stadens kommunikationsavdelning berättade om kommunens visioner och framtida byggande och nämnde bland annat de 6000-9000 nya bostäder som ska etableras utefter Enköpingsvägen och utveckling av bland annat kommunaltrafiken. Tågspåren ska bli fyra och för att få plats så läggs alla nya och befintliga tågspår under jord. Istället får vi där spåren legat platser för gemensamt umgänge; torg, kaféer och gröna ytor. Detta kommer påbörjas 2020 och beräknas stå klart 2028, vilket betyder åtta år av extremt byggkaos runt järnvägsspåren, för såväl boende som affärsinnehavare.

Då vi ville ge barnen lite kontext så delade vi upp tiden så att kommunen först berättade om sina idéer och så tog museets personal över efteråt och berättade om byggnation förr i tiden och visade på hur staden är i ständig förändring. Vi beskrev också hur visioner och tjusiga arkitektritningar inte alltid blir lika mäktiga sen när bygget står klart på riktigt. Som exempel kan nämnas Tuletornen, där arkitekterna tänkt sig fasader som glimmar i solsken. I verkligheten blev det så illa att fasaderna bländade folk i intilliggande hus och fick slutligen plastas in för att folk runt omkring skulle kunna sova och verka i sina bostäder. Fasader allmänt kan vara lite luriga; se bra ut på papperet men väder, vind, byggdamm och miljöföroreningar kan sen påverka slutresultatet och göra en tänkt glänsande exteriör till grå, trist husvägg. På byggritningar kan också arkitekterna redigera sina bilder rejält och till och med flytta befintliga objekt ur bilden för att det ska se bättre ut, som skedde med bland annat Signalfabriken.

Sundbyberg växer som bekant så det knakar, och nya namn på områden anpassas ibland för att fungera med de som redan finns. Hallonbergen till exempel som fått sitt namn för att det förr växte hallon där ska få sällskap av ett nytt område som ska heta Lingonskogen. Lingon har dock inte växt där i betydande utsträckning, men det låter fint och passar bra ihop med Hallonbergens bärklingande namn.

Barnen fick lufta sina tankar gällande all ny byggnation och uttryckte farhågor om det skulle finnas kvar några gröna ytor när så mycket mark bebyggs? Det kom också upp till diskussion om vilka som egentligen har råd att bo i det nya Sundbyberg när det känns som att det som byggs är så gott som uteslutande bostadsrätter eller väldigt kostsamma hyresrätter, samtidigt som Förvaltaren säljer ut många av hyresrätterna i sitt bestånd.

Vi tycker det är jättekul och viktigt att ha en levande dialog med barnen i Sundbyberg och tackar eleverna för givande diskussioner.

 

Junior Lindgren berättar om ny bebyggelse i Sundbyberg.

 

Text och foto: Jenny Stål

 

Rundvandring i Lilla Alby

Häromveckan hade vi årets sista rundvandring för PRO och muséets konstnärliga ledare Junior Lindgren visade oss denna gång runt i främst Lilla Alby.

Området är Sundbybergs minsta stadsdel och tillhörde först Solna kommun men blev 1949 en del av Sundbyberg.

Första anhalt var området Eken där vi fick se en av de mäktiga, i Sundbyberg berömda, ekar som fortfarande finns kvar. Det allra äldsta trädet fälldes i samband med byggandet av en ny parkeringsplats på 1940-talet. Det var också då man fann vikingakvinnan Hildur (som vilar hos oss på museet) under rötterna. Vid denna tidpunkt fann man nämligen flertalet brandgravar från vikingatiden. I gravarna bredvid Hildurs fann man påkostade och rika offergåvor medan inget sådant fanns hos Hildur. Kanske visar det på att hon var av låg börd, kanske rentav träl? Nuvarande träd sägs vara allt mellan 300-900 år. Den är upptill nio meter i omkrets och mer än dubbelt så stor under marken eftersom dess stora rötter kräver bra med utrymme för att orka bära upp kronan.

Nära eken flyter Bällstaån som förr i tiden var en högst levande pråmå, både Maraboufabriken och Sieverts kabelverk använde den för sina pråmtransporter och ångslupar forslade människorna till olika destinationer. Inte långt därifrån finns det fina huset som i folkmun kallades Doftborgen där parfymtillverkningen av märket 4711 skedde.

Vid vår fortsatta promenad pekar vår guide ut områdets fastigheter som skiftar mellan äldre hyreshus till enormt påkostade nya bostadsrätter, som till exempel de som ska byggas i det gamla elverket där man behåller den gamla industrikänslan.

Tuvanparken som vi passerade är områdets största park och renoveras nu för tillfället för att kommunen ska installera skateboardramper och parkourredskap. Sonja Högströms vackra skulptur Rytmik pryder fortfarande gräsmattan men hade gärna fått några spotlights på sig för att riktigt komma till sin rätt.

Vi skymtade Ahlby säteri som är områdets äldsta hus och är från 1620. Vi stannade också beundrande utanför den praktfullt utförda sekelskiftsvillan Klippeberg. Förr i tiden hade husen namn och de fungerade också som postadresser dit ens brev var adresserade och man använde inte gatuadresser på samma sätt som idag eftersom gatunamnen ändrades ibland.

Vi avslutar vår vandring vid Alby kapell som byggdes 1892 av en frireligiös grupp. Sedermera ingår den i Svenska kyrkan men år 2013 avkristnades den därifrån och har därefter varit i privat ägo. Nuvarande ägare är ett företag i filmbranschen.

Vi tackar PRO för många trevliga stunder tillsammans under detta år och ser fram emot flera under 2018.

 

Rytmik av Sonja Högström

 

 

Text och foto: Jenny Stål