Ett barn av järnvägen

 
Per Anders Fogelström skrev för Solna Sundbybergs Tidning 1970
 
Stockholm saknade länge förstäder. Utanför malmarna som kunde bjuda på en förortsliknande bebyggelse , började skogarna och landsbygden. Där fanns större och mindre herrgårdar, bondgårdar, torp och krogar men ingen sammanhängande bebyggelse.
Intill Bällstaviken låg Sundby Gård som i bland också kallades Yttersundby för att skiljas från Sundby i Spånga.
( Översundby ) Gården eller kanske egentligen en by av bestående av flera gårdar omnämns redan vid mitten av 1300-talet. En av gårdarna förlänades på 1600-talet till livbarberaren Baltzar Salimus som i gengäld ådrog sig att förbinda och kurera allt det krigsfolk som från Livland sargat hemkom, såsom ock alla dem som antingen på slottet eller Skeppsholmen eller eljest bland hovfolket kuratori behövde"
 
Under slutet av 1700 talet fanns endast en gård angiven på byns gamla område, antagligen samma gård som kom att kallas Sundbybergs gård och som senare revs.
Till gården tillhörde också en krog, Sundbybergs värdshus eller Sundby krog. Där råkade Bellman ramla av hästen en sommarkväll på 1760 talet när han var på hemväg  från sin vän Jonas Arnell på Bällsta. Han sände en rapport på vers till vännen och berättade att Bachus besegrat honom.
"På Sundby krog, min far, min dag jag nu förnäter och läker mina sår och hälsan troget sköter."
Arnell lät hämta skalden med häst och vagn och köra honom till staden.
 
Stockholms förstäder var barn av järnvägen, så också Sundbyberg. Norra stambanan tillkom 1866. Västeråsbanan 10 år senare.Ytterligare tio år senare drogs spårvagnen ut från Norrtull till Haga Södra grindar. Den skulle dock nå till Sundbyberg först 1910. Man kunde också så småningom ta sig ut med båt. På mitten av 1880 gick sexton dagliga turer från Riddarholmshamnen. Biljetten kostade tjugofem öre.
 
Vid tiden för järnvägsbyggandet ägdes Sundbybergs gård av Anders Petter Löfström, som fann att tiden var inne för att börja sälja tomter-till det humana priset av 10 öre kvadratfoten. Han hade också en ångsåg och kunde sälja både virke och färdiga hus. Löfström får betraktas som Sundbybergs grundläggare.
 
"Sundbyberg var från början icke avsett att vara en villastad, ett hemvist för företrädevis de förmögnare samhällsklasserna" sägs det i det stora verk om Stockholm som utkom till utstälningen 1897. Nej man "avsåg att råda bot för den kännbara bristen på billiga bostäder för de mindre bemedlade och i överenskommelse därmed har köpingen blivi planlaggd och bebyggd" I nästa stycke heter det: En väsentligt annan karaktär har den förstad som näst efter Sundbyberg anlades nämligen Djursholm"
 

Ja det var andra tider i dag pratar man mycket om uttrycket gentrifiering. Pengar styr och stadsdelar förändras.

 

Begreppet gentrifiering myntades på 1960-talet av den brittiska sociologen Ruth Glass som skrev om processen i Londonstadsdelen Islington. ”Gentry” betyder ungefär ’herrskapsklass’ eller högre medelklass.
Svenska stadsdelar som brukar nämnas som exempel på gentrifiering är Södermalm, Telefonplan och Midsommarkransen i Stockholm, Haga och Majorna i Göteborg samt Gamla Väster och Möllevången i Malmö.

Ett av de första synliga tecknen på att en stadsdel är på väg utför är att det dyker upp ett café med ljust trägolv, synlig tegelvägg, designstolar, industrilampor och skäggiga män i 30-årsåldern vid espressomaskinen bakom disken. Sedan en tid tillbaka finns ett sådant, inkilat mellan kinesiska tvättomater och ecuadorianska snabbmatsrestauranger, i mitt kvarter i stadsdelen Ridgewood, i Queens, New York. Det ligger där som ett löfte om att fler skäggiga män i 30-årsåldern, som jag själv, är på väg att välla in över gränsen från Brooklyn på flykt undan skyhöga hyror.

I en stor europeisk studie av tretton europeiska städer som publicerades i slutet av september utmärkte sig Stockholm med en kraftigt ökande segregation mellan fattiga och rika de senaste tio åren.
En av rapportförfattarna, Roger Andersson, professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet, konstaterade i DN att det pågår en gentrifieringsprocess i Stockholm och att det ”inte finns någon plats för de fattiga, de trycks längre och längre ut från centrum”.

Gentrifieringen leder till folkomflyttningar även i Stockholm, där mäklare som är inne i samma övertända rus som sina kollegor i New York döper Liljeholmen till ”Stockholms Manhattan” och Skarpnäck till ”Stockholms East Harlem” i bostadsannonser. ( Text från Jonas Cullberg, Arbetet Kultur )

Undrar vad Sundbyberg kommer att döpas till i mäklarnas annonser?

/Ac