Åderlåtare, barberare, vårdare av sår och tandutdragare
Blodigeln användes förr till åderlåtning men dess popularitet avtog i slutet på 1800-talet samtidigt som åderlåtning tappade i status som medicinsk behandling.
I modern medicin används iglar i vissa fall för att rädda transplanterade kroppsdelar med dålig cirkulation. På grund av bristande venöst återflöde samlas blod i den transplanterade kroppsdelen vilket kan leda till komplikationer och vävnadsdöd. Iglar används för att transportera bort blodet tills det venösa återflödet hämtat sig. Igeln suger ut 5-15 milliliter blod, men på grund av de aktiva ämnena i igelns saliv kan ytterligare 20-50 milliliter sippra ut.
Iglar har på detta sätt räddat nästippar, öron, läppar och andra lemmar.
På grund av risk för blodsmitta destrueras iglar efter användning och ska inte återanvändas på flera patienter.
Blodiglar har i modern tid även använts för att minska svullnad vid åderbråck och som smärtlindrare vid knäledsartros. En svårighet med vetenskapliga studier på iglar är att placeboeffekten av igelbehandling är svårutredd ( Källa för text o bild Wikipedia )
Sundbybergs Museum vill redan nu tacka för lån av föremål från Medicinhistoriska Museet i Uppsala. Dom kommer att visas i vår kommande nya utställningsdel med premiär 11,12 och 13 Sepetember. Har ni vägarna förbi Uppsala passa på att besöka ett intressant museum med många spännande föremål inom medicinhistorien.
/AC