Sundbybergs båtklubb 1967

 
Bällstaån ej muddrad sedan 1938
 
Det råder en febril verksamhet på området vid Sundbybergs båtklubb en vårsöndagsmorgon. På strandremsan nedanför Marabou ligger båtarna förtöjda eller i små skjul eller bara täckta av presseningar. Många båtar har redan funnit sin plats så här års och före den 15 Juni ska alla båtar vara i vattnet och varvet vara städat och snyggt.
 
Sundbybergs båtklubb har anor sedan seklets bärjan och firade 50 års jubileum 1965. Men båtklubben fick inte sina första bopålar där dom är nu utan på andra sidan. Då bestod klubben av motor och segelbåtar och dom delade broderligt till 1933, då besöt seglarna att flytta närmare Jungfrudansen och att bilda en egen klubb. År 1940 fick båtklubben ett nytt hamnområde nedanför Marabou på den plats dom är nu.
Den sk Marabousjön hade fyllts igen och man byggde en 500 meter lång brygga för att användas som båthamn i 50 år. Mitt under brinnande krig så blev det bensinbrist och där med ändå dystert och båtarna fick ligga kvar på land tills 1946 då bensinen blev fri. Många av båtarna hade då torkat i sär. Av de ursprungliga stiftarna av båtklubben finns ej många kvar. Aktiviteten är dock lika stor som vanligt 200 aktiva och 130 passiva medlemmar. Antalet båtplatser tillåter ej flera aktiva. Det finns bara 170 båtplatser, och ett 30 tal finns inhysta hos andra båtklubbar.
 
Det har inte muddrats sedan 1938 då hamnen kom till och situationen är nu närmast ohållbar. Små holmar lossnar och flyter ned mot Bällstaån. Några har strandat och rotat sig. Det är mycket bekymmersamt säger Stig Hemberg klubbens ordförande sedan 11 år tillbaka. Längst uppe i viken har vi en kran stående med uppgift att lyfta i motorerna, men ingen båt kan ta sig dit möjligen en flatbottnad eka...Dessutom går ett 10-tal båtplatser bort.
Problemet är inte så enkelt att lösa, Sundbybergs stad har länge velat muddra. Men Bällstaviken är inte bara i Sundbybergs ägo. Stockholm stad har den sydvästra stranden där båtklubben håller till utmed Annedalsvägen. Stockholm stad har hittils sagt nej till ett avtal om att låta muddra viken och Sundbybergs stad vill inte på egen hand bekosta att utföra hela arbetet. Vi hoppas att staden som hjälpt oss i så många andra sammanhang ska kunna lösa frågan säger John Svensson , kassör i båtklubben.
Staden har medverkat til att den långa bryggan byggts om ännu återstår några 100 meter men till 1968 ska den vara klar. I största möjliga mån vill klubben klara sig själva, ny belysning har satts upp och på önskelistan finns nytt klubbhus och kiosk. Den gamla kiosken och klubbhuset är otidsenliga och det behövs också ett rum för nattvakten. Två man delar varje nattpass för at bevaka området och båtarna. Klubben erhåller därigenom lägre premier hos Loyds i London , säger Jonne kassören.
 
Marabou har visat intresse av att vilja ha en en remsa av infarten till klubben och ett stickspår. Det är en helt främmande tanke säger Ordförande Hemberg, vi äger inte marken det gör staden. Vi bara arrenderar området i 50 år, givetvis hoppas vi att det förlängs. Har vi möjlighet att släppa en bit av vårt område så ska vi inte vara omöjliga att diskutera med Marabou, men något stickspår blir det aldrig.
Arbetslusten är stor på alla båtar, man bor här söndagar och vardagkvällar. Gamle mästerlotsen Jacob Bandolin är en av de många som sköter sin båt, trots sina 80 år. Kassören Jonne bygger nytt under ett skjul och har hjälp av sin son Gert. Det är bråttom då alla båtar ska vara i före 15 juni. Klockan 8-11 varje söndag är det sjösättning.
( källa Solna Sundbybergs tidning 1967 )
 
 
/Ac
Sundbybergs båtklubb 1967