Somrarna på Gräddö barnkoloni
Gunnar Jonsson flyttade 1938 från Huvudsta till Sundbyberg. Så här berättade han i Hembygd i Sundbybergs årsskrift 1998 om sina somrar 1939-1943 på kollo:
Sommaren 1939 blev jag sjuk en vecka innan jag skulle åka till kolonin, men jag och några andra barn fick åka en vecka senare med bil från Sundbyberg till Gräddö. Jag skulle egentligen komma till lilla kollo eftersom jag var sju år, men fick stanna på större.
Det var två huslängor och en villa som vi barn bodde i. Dagen började med gröt eller välling klockan åtta och sedan fick vi saft och bullar till mellanmål. Klockan tolv var det middag med efterrätt.
Vi lekte en stund och sedan var det dags för vila. Om vädret var dåligt fick vi ligga inomhus och vila en timme, annars låg vi en halvtimme ute på backen.
Klockan tre var det åter dags att fylla magarna – mellanmål i form av en hård och en mjuk macka med ost. Sedan var det ett sent kvällsmål.
Klockan åtta var det sängdags och då skulle det vara tyst och släckt. Min kompis Lasse och jag valde sängplats mitt emot varandra och det var strax efter åtta som allt det roliga började. Vi smög ut och gjorde allsköns bus, pallade jordgubbar (mums!), spökade och lite ett och annat som jag inte ska ta upp här.
På morgonen fick vi själva bädda sängarna och städningen turades vi om med. Golvet skulle sopas och skuras en gång i veckan.
Gräddö barnkoloni, något tidigare än de här minnena.
Vi var ett gäng som höll ihop. Jag, Leffe, Lasse, Nils-Olov (kallad ”Nälla”) och Rolf. Naturligtvis gjorde vi mycket busstreck. Vi grabbar fick ibland gå till byn och hämta posten och då passade vi på att gå ner till bryggan och roddbåtarna där vi satte i gång och gungade. Oftast blev vi jagade av någon gubbe, men vad gjorde väl det – vi hade ju så roligt.
Nere vid badet fanns en snårskog som vi kallade för djungeln. Där byggde vi kojor med fallgropar framför, men fröknarna avslöjade oss. En av fröknarna föll i en grop och som straff fick vi ligga inne en till två timmar. Ja alla busstreck vi gjorde bestraffades med extra ”middagsvila”.
En annan gång var vi utanför området och byggde en koja under en stor gran. Vi grävde en grop och fyllde den med vatten och täckte över den med kvistar och löv. Stigen ledde från bondens kåk till hans bad. En dag kom bonden upp och ville tala med fröken och sedan förhörde hon oss, men vi visste naturligtvis ingenting… Men vi gick ner och fyllde igen gropen med sten och jord. Om bonden hade ramlat ner i gropen förtäljer inte historien, men han hade i alla fall upptäckt gropen.
Vi gjorde inte bara busstreck. Vi högg ved (under uppsyn av fröken) och bar in och vi hjälpte till att pumpa vatten när det var tvättdags. En dag hjälpte jag till och skalade potatis med tjejerna. Som belöning fick vi godis att dela på.
Ibland gick hela kollot på utflykt. Vi plockade blåbär och hallon, som sedan blev en god efterrätt.
Två gånger på sommaren luskammades vi. Jag kommer ihåg en flicka som hade löss. Hon klipptes och snaggades. Hon hade så fint hår och blev naturligtvis väldigt ledsen när det var tvunget att klippas av.
En dag kom Syster in till mig när vi vilade och undrade om jag ville åka ner till byn och hämta posten och jag skulle få låna hennes cykel. Hon kunde inte åka själv för hon hade skadat handleden. Jag blev jätteglad, det var alltid roligt att komma ner till by och bryggan. Den här gången var jag borta länge, låg på bryggan och såg Waxholmsbåten komma in och andra stora båtar som gjorde stora vågor som vällde in mot stranden. För en liten grabb var en sådan upplevelse stor på den tiden.
En dag gick vi till ett ställe som hette Järnbergen. Där låg flottans båtar, minsvepare, jagare och kryssaren ”Äran”, som vi fick gå ombord på. Besättningen visade oss runt och vi fick gå upp i utkikstornet. Fröknarna var rädda att vi skulle ramla ner, men vi tyckte att det var både roligt och spännande. Fröknarna hade själva inte något emot de här besöken och på lördagskvällarna var fröknarna ute och dansade med flottisterna. Själv var jag förtjust i en tjej som hette Britt. Det var första kärleken. Hon var elva och jag tolv år.
Det finns mycket man kan göra utomhus på sommaren.
På midsommarafton reste vi midsommarstången och vi fick paket hemifrån. Syster delade upp det i omgångar och så bjöd man dem som man lekte med.
En dag kom bygrabbarna och ville utmana oss i fotboll. Alla gick ner till byn för att titta. Vi vann med 4-2 över bylaget. Sedan blev vi fotograferade av en fröken.
Den 15 augusti var det slut på vistelsen. Vi åkte höskrinda (lövad vagn) och sjöng kolonivisan och andra sommarsånger, precis som när vi kom till Gräddö.
Kolonivisan 1943:
Vår koloni är det bästa som jag vet,
där har man bara roligt,
där blir man tjock och fet,
och maten den är prima
och humöret det är gott,
ett hjärtligt tack för sommar’n
och allting som vi fått.
Midsommar.”De fem somrar jag tillbringade på Gräddö är oförglömliga minnen.” Så avslutade Gunnar Jonsson sin berättelse.
Lite bonusinfo om barnkolonierna:
- Idén med barnkolonier kom från Schweiz för över hundra år sedan. Ett sundhetsalternativ till industrialismens hälsovådliga miljöer skulle skapas för bättre folkhälsa. Utanför städerna uppfördes barnkolonier som under sommaren tog emot skolbarn, företrädesvis från mindre bemedlade familjer i stadsmiljö.
- Den första barnkolonin i Sverige organiserades 1883 för att erbjuda stärkande sommarvistelse åt tuberkulösa och undernärda barn. Det var Tyska skolan i Stockholm som sände ut ett tjugotal barn. Året därpå tog lärarinnan Agnes Lagerstedt med sig 18 barn på en två månader lång skärgårdsvistelse som lovordades i pressen. 1885 bildades en förening för Stockholms skollovskolonier och koloniidén spreds över landet.
- Vistelse vid en barnkoloni innebar rutiner och en strukturerad organisation; ofta med väckning, måltider och läggning som fasta hållpunkter. Däremellan fanns det tid för bad, lek och olika aktiviteter. Barnen skulle hämta nya krafter under sommaren samtidigt som deras uppfostran skulle förbättras genom punktlighet, renlighet och artighet. Genom sommarkolonierna kunde stadsbarn i filantropisk anda "få njuta av landtlifvets behag och nöjen, medan deras eljest sannolika öde blivit att i stadens kvalm se feriedagarna gå förbi utan att lämna något stänk av rosors färg på deras bleka kinder."
- Läkarundersökningar gjordes före och under vistelsen, bland annat för att se hur mycket barnen ökat i vikt. Den personliga hygienen var också viktig och särskild tid för tvättning fanns i allmänhet avsatt på morgnarna. Avlusning med sabadillättika hörde till, liksom att pojkarna kortsnaggades.
- Ordningsföreskrifterna var omfattande; till sin utformning inte sällan rigida, men det var inte alltid de efterlevdes. Även om det var många regler att följa blev det en hel del hyss på kolonierna. Man till exempel tjuvkikade på dassen, anordnade pruttävlingar i sovsalarna eller hade kuddkrig.
- Kolonierna skulle om möjligt placeras på lugna platser i lantlig miljö där det fanns möjlighet för lekar och andra fritidsnöjen. Lokaliseringen skulle även vara hälsosam. Havsbaden och den friska, rena luften ansågs särskilt välgörande och stärkande, men naturens skönhet var också betydelsefull. Den vackra naturen i kombination med utevistelse skulle vara fostrande; en sund själ i en frisk kropp. (Källa: kvsmuseum.se)
Text och bearbetning: Maria Lindström
Tänk på att bilderna tillhör Sundbybergs stadsmuseum och får inte användas utan tillstånd.