Sundbybergs stadsmuseum

En senare tradition är att älvorna hör ihop med blommor och att varje blomma har sin älva. 

Hyllemor är en kvinnlig ande som håller till under fläderträdet. 

En sjöjungfru var enligt folktron ett övernaturligt, förföriskt kvinnligt väsen. Liknande väsen var havsfrun och sjörået, alla hade fiskstjärt. H.C. Andersen har gett henne gestalt i sagan Den lille havfrue.

Näckenär ett övernaturligt, illasinnat väsen i sjöar och vattendrag. Han uppträder som människa, strömkarlen, forskarlen, eller häst, bäckahästen.Han var finklädd eller bar grå jacka och byxor och röd luva. Han försöker locka ner folk i vattnet och tar dem som drunknat. I svensk folkfantasi lockar näcken människorna med förtrollande spel på fiol, horn eller flöjt. Tonerna var så farliga att höra att man gjorde bäst i att stoppa fingrarna i öronen. Man kunde undvika lockelsen från näcken genom att bära stål, spotta eller läsa en bön.

 

Kvällens guldmoln fästet kransa, 
älvorna på ängen dansa, 
och den blomsterprydde näcken 
gigan rör i silverbäcken 

Erik Johan Stagnelius 
Den nakna näcken är den bild som spridits genom Ernst Josephsons tavlor.

Bäckahästen är en gestalt i folktron, en vit eller grå häst, som håller till i eller vid bäckar och sjöar, och ibland i människogestalt, då som bäckamannen, strömkarlen eller näcken. Bäckahästen spelade människorna spratt, vållade sjukdom och lockade barn och kvinnor att rida för att sedan störta sig i vattnet med dem. 

Vättarna - vättefolket de små under jorden troddes vara ett småvuxet, mestadels osynligt folk som bor familjevis i underjorden, ibland under människornas boningar. Om man hällde ut varmt vatten utanför huset kunde man råka skålla dem, och då kunde de hämnas med sjukdomar. Vättarna är hämndlystna och ger gärna igen för oförrätter, men de kan ocksa löna den som gör gott mot dem. De bodde under jorden och hade boskap, vitterkor och vitterfår. När nybyggare bröt ny mark var det viktigt att se till att den inte redan var upptagen av småfolket. Man gjorde nog bäst i att hålla sig på god fot med dem.

Vittror är de norrlandska vittrorna, som motsvarar både vättarna och skogsrået Hus och fäbodar över vittrornas boningar hemsöks av tråkigheter, och har fäbodarna byggts där vittrornas flyttstråk drar fram måste de överges eller flyttas. Under vinterhalvåret huserar vittrorna i människornas fäbodar. Vittrorna råder över skogens djur.

Skogsrået har många namn, rå, skogsfru, skogsjungfru, skogs(s)nuva, råhanda, rånda, vittran. Hon var ett övernaturligt förföriskt kvinnligt väsende, som var skogens speciella rå. I södra Sverige sades att hon var ihålig i ryggen medan man i Norrland trodde att hon hade svans, men den var hon oerhört angelägen om att gömma för den som hon mötte. 
Skogsrået härskade över skogen och villebrådet där. Den som höll sig väl med henna kunde räkna med god jaktlycka. Hon hjälpte kolare och skogsarbetare och belönade tjänster man gjorde henne men kunde också bringa personer i fördärv. 

Huldran var ett ibland vänligt, ibland elakt skogsväsen. Hon lockar vandrare vilse, kanske för att få manligt sällskap. 

Rå eller rådare står för ett väsen som rådde över traktens vilt och fiske. Tron på tomten som vaktade på gården kan ha sitt ursprung i rådaren. Rån fanns av flera olika slag, t.ex. skogsrå, gruvrå, skeppsrå, sjörå. 
Gruvrået är ett bergsrå som härskar över platser där gruvfyndigheter förekommer, en gråskäggig gubbe eller en trollkärring, ibland visar varelsen sig som en rikt klädd kvinna. Gruvrået vill skrämma bort dem som vill utnyttja malmen. 
Ett skeppsrå vårdar och skyddar ett skepp, ett kvarnrå som kallas Kvarngubben håller till i kvarnen och hjälper eller stjälper mjölnarens arbete. Sjörået, alltså vattnets ande eller rådare, kallas vanligen Näcken eller Sjöfrun.

Bergsrået eller bergatrollet eller bergakungen är ett övernaturligt väsen som bor i berget och råder över dess malm. Han förvänder ofta synen på den som råkat upptäcka malmådran så att han senare inte kan hitta den. Bergsrået omges inte sällan av sin familj och ett hov av troll. 
Kyrkogrimmen är ett kyrkans skyddsväsen som ofta håller till i kyrktornet och detta väsen visar sig som häst, får eller tjur. 

Trollen var ett slags övernaturliga väsen och de vill helst hålla till i orörd natur, utan någon kontakt med människor. I vissasägner är de mindre än människor, i vissa större och klumpigare. De är fula, har svans, stor och ful näsa, små och sura ögon, håriga öron och klor i stället för naglar. De är ett mellanting mellan djur och människor. De håller ihop i familjer och bor i grottor, hålor e dyl. De älskar guld och silver och är oftast elaka men ganska enfaldiga. De uppträdde fientligt mot människor, stjäl gärna små nyfödda barn och lämnar i stället sina egna fula ungar som bortbytingar. Blir trollen förtjusta i någon mänsklig varelse låter de denne eller denna gå vilse i skogen och förirra sig in bland bergen (bergtagen). Sådana människor stannar för alltid hos trollen, eller också blir de frånvarande och passiva i sinnet.

En häxa vanligen en kvinna med övernaturliga krafter. Hon kallades också trollkäring, trollpacka eller trollkona. Häxan kunde utföra magiska handlingar med örter, dekokter etc. och detta kunde hon använda för att skada andra. 
Kloka gummor var också trollkunniga men använde sina kunskaper i magi bl.a. till att bota sjukdomar. 
Under medeltiden började man tro att häxornas ondska kom från djävulen. Kvinnliga häxor reste till Blåkulla och tillbad djävulen undersexuellt otyglade ceremonier. 
En kvarleva av tron på häxor är våra påskkäringar. Och så skjuter man påsksmällare för att skrämma bort häxorna. 

Huldran, eller skogsfrun, är nära släkt med vittra och skogrån. Det norska huldrefolket är mer en benämning på all sorts småfolk. Vår svenska huldra är svår att skilja från en människoflicka... Om man inte lyfter hennes kjol och synar hennes rumpa. Huldran har nämligen en lång, hårig svans därbak. Förutom den missprydande svansen är huldran oerhört vacker. Särskilt hennes förföriska rådjursögon. Hon är dessutom alltid vackert klädd, ibland i kläder som verkar gjorda av skogens eget material. Somliga säger att huldran egentligen är ful som stryk, men att hon kan förvrida synen på sina offer så att de tror att hon är vacker. I vissa delar av landet sägs huldran, liksom Skogråt vara ihålig och sakna rygg.

Huldran är en utpräglat sexuell varelse som gärna hoppar i säng med de karlar hon stöter på i skogarna. Åtskilliga skogshuggare och kolare hade barn med huldror. Detta var naturligtvis ett bekymmer för gubbarnas lagvigda hustrur. Det är nämligen så att om man en gång legat med en huldra är man i hennes våld. Var gång hon kallar är man tvungen att komma till henne igen. Om man sedan återvänder hem så gör man det trött, utsliten och halvt från vettet. Har du en man som springer till huldran så fort hon kallar så ge honom tibast och vänderot så blir han botad. Om det hjälper mot helt vanligt vänstrande män vet jag inte, men det kan vara värt att prova. Långt in på 1700-talet var det för övrigt belagt med dödsstraff att gå i säng med huldror.Huldran är särskilt farlig för unga män som precis ska till att gifta sig. De anses särskilt mottagliga för huldrans förförelsekonster.

Huldran råder över skogens alla djur och den jägare som höll sig väl med henne kunde få god jaktlycka. I utbyte mot sexuella tjänster kan hon se till att geväret skjuter rätt och att bytesdjuren står där de ska. Om man kommer på kant med skogsfrun kan man glömma allt vad rättskjutande bössor och jaktlycka heter. Vissa djur klarar sig alltid från jägarens kulor. Bland annat huldrans privata ridälg.

Kärt barn... Här är några av de lokala namn som tillskrivs huldran: Skogsnuvan, Råhanna, Råndan, Skogsråt, Råt, Skogstippa, Tallkotte-Kari, Middagsbergs-jullran, Talle-Maja

( Källa Paranormal / Naturväsen )

Ja kanske var det allt annat än lugnt i skogarna förr ? Men fler människor levde närmareskogen än staden , så det var kanske inte så konstigt att folktron på naturväsen uppstod....

Det fanns mycket att se upp för då  : )

/AC